Igår blev det en sorgens dag. En dag vi väntat på, men fruktat för. Kära lilla mormor fick äntligen somna in efter ett hårt och långt liv.
Jag kommer aldrig att glömma:
- De gånger du var barnvakt. Minns speciellt en gång när jag var hos optikern när jag gick på lågstadiet, och blev blind under en dag, och du skulle ta hand om mig den dagen.
- När man sov över hos dig, var det första stället man skulle leta på i trädgårdslandet. Där hade du stått sen 05 på morgonen och pysslat.
- När man fick (ovispad) grädde med jordgubbar, även det från din trädgård.
- När jag fyllde år fick jag alltid en bukett blommor, nyplockade hos dig, som doftade ljuvligt.
-Troligtvis den enda gång du skällde på mig,som jag minns. Då jag gått iväg med din grannflicka och inte sagt till. Efter det skötte jag mig :)
-Din Zundapp, din älskade moped, som du körde långt in i 70 års ålder.
-När jag lärde mig dricka kaffe vid en tidig ålder, drack enbart från fatet och aldrig ur koppen, för det gjorde du också ibland :) numera dricker jag inte kaffe.
-Att du var stark redan som barn. Du gick flera kilometrar som 5 åring varje dag för att hämta mjölk till din familj.
-Du uppfostade 4 barn, du fick 10 barnbarn och antalet barnsbarnsbarn kommer att öka framöver
Nu har du äntligen, efter över 20 års frånvaro, fått återförenas med morfar. Och med dig har en generation dött ut. Nu är det upp till oss barn att föra den vidare.
Gunhild Theresia
1918-2009
Forever Missed
Forever Loved
Vi ses!
6 kommentarer:
Beklagar verkligen sorgen. Även om ens far- eller morförälder har varit dement och inte varit den man minns från barndomen är det ändå tufft när de försvinner. Tänker på dig idag <3
Beklagar sorgen. Det är jobbigt när någon som alltid funnits där försvinner.
hej camilla
Mycket vackert och omtänksamt skrivet av dig, men jag vet ju att du är en "djup " flicka
Saknaden kommer alltid att vara stor efter mamma o mormor, men det gäller alltid att tänka på de glada stunder vi haft tillsammans
Det är underligt när vi kom in till mamma i går kväll, så fanns inte hon där fast det gjorde hon, rummet var kallt och tomt, så förmodligen återföenades mamma o pappa och alla hennes nära o kära,för det är min tro, att det bara är skalet kvar precis som snigeln med sitt hus, var även hos henne idag, samma känsla. det är inte obehagligt på något sätt, pratade med henne medans jag städade hennes rum, och plockade ihop alla kläder.
Det kändes tryggt.
Kram på dig
Mamma
Elin: ja trots att man tror att man är redo, så känns det ändå som om att luften gick ur en lite. Men det är skönt att veta att hon slipper ha det som hon haft det..
Åsa: tack, nu får mormor sara o min mormor träffas igen :) (dom kände varann :))
mamma: ja nu får dom äntligen vara tillsammans igen, det är en tröst i sig...
Kram till dej Camilla från mej //Carro
Ah, beklagar sorgen Camilla!
Skicka en kommentar