Sova, amma, andas och försöka äta mat ( och tugga långsamt pga tarmarna) ja det är väl det min nya vardag går ut på :p
Jag ska amma var 3e timme men ibland väljer lillan tiderna själv, så när jag äntligen ska få äta mat själv då börjar hon söka så maten blir oftast lämnad.
Efter lunch blev jag av med katetern och efter ett tag lyckades jag kissa. Lilla damen har nyss gjort PKU testet så nu ligger hon utslagen. De hade tydligen försökt sticka flera gånger och det gör så ont att se henne vara ledsen.
Har nyss fått sova en timme så förhoppningsvis håller man sig vaken. Andreas ska hem och förbereda för vår hemkomst så nu blir det bara hon och jag en stund.
måndagen den 20:e maj 2013
söndagen den 19:e maj 2013
Dagen våra liv förändrades
Under natten klev jag upp ett par gånger. Vattnet strilade nästan hela tiden sådan blev lite less. Tydligen rinner det mer om barnet ligger i säte.
Vi hade fått höra att kejsarsnittet skulle ske vid lunch då dom hade fullt upp under morgonen. Döm om vår förvåning när en barnmorska klev in kl 07 för att meddela att snittet skulle ske nu, så fort som möjligt.
Jag hade ju varken duschat, fått ta tabletterna man skulle eller fått ryggen emblat med bedövning.
Naturligtvis hade jag också glömt hårborsten så jag kunde inte kamma ut rufset.
När allt sådant var klar fick jag kateter och den såg jag inte alls fram emot. Tillslut blev jag rullad till en opsal men då hade läkaren inte dykt upp så jag blev tillbakarullad till rummet.
En kort stund senare fick vi veta att det var dags. Jag blev presenterad av alla som skulle vara med under operationen, vilket var många. Men så trevliga, medmänskliga och professionella.
Bedövning i ryggen lades och jag blev snabbt lagd ner på britsen. Ganska direkt började fötterna att domna av och tillslut var allt upp till bröstkorgen bedövad.
Det var lite läskigt att inte kunna vicka på tårna. De var medvetna om min nålrädsla och såg hela tiden till att jag var lugn.
Magen tvättades nu i omgångar och de testade om jag kände av kylan de lagt på magen. Ett skynke sattes upp och sen började dom.
Jag blev så paff när de sa " tid: 08:51" och sen hörde jag ett barnskrik på en gång. Det tog alltså 2 min från de började skära till hon var ute. Jag fick ha henne på bröstkorgen en stund tills det var dags för Andreas att gå iväg. En sköterska sa att hon sett könet men vi fick vänta någon minut innan de visade upp det och sa "flicka". Tror både jag och Andreas bröt ihop lite.
Om jag minns rätt var jag tillbaka till rummet kring 09.30 tiden och när jag kom in fick jag upp vår dotter på bröstet. Alla i operationsalen var med och gjorde detta till en fin upplevelse. Kul att det var vår läkare från spec mödra som utförde operationen. Sen fick vi en grattisbricka men jag vågade inte äta så mycket.
Efter ett par timmar fick vi åka upp på BB och då hade jag börjat få tillbaka känseln i benen.
Nu är vår dotter 1,5 dygn gammal och vi älskar henne mest av allt. Vårt fina lilla hjärta.
Jag förlorade 1,1 liter blod och sömnen har det varit sisådär med, men det var det värt. Namnet funderar vi fortfarande på.
Vikt var 2860 gram och längd 46 cm.
Vi hade fått höra att kejsarsnittet skulle ske vid lunch då dom hade fullt upp under morgonen. Döm om vår förvåning när en barnmorska klev in kl 07 för att meddela att snittet skulle ske nu, så fort som möjligt.
Jag hade ju varken duschat, fått ta tabletterna man skulle eller fått ryggen emblat med bedövning.
Naturligtvis hade jag också glömt hårborsten så jag kunde inte kamma ut rufset.
När allt sådant var klar fick jag kateter och den såg jag inte alls fram emot. Tillslut blev jag rullad till en opsal men då hade läkaren inte dykt upp så jag blev tillbakarullad till rummet.
En kort stund senare fick vi veta att det var dags. Jag blev presenterad av alla som skulle vara med under operationen, vilket var många. Men så trevliga, medmänskliga och professionella.
Bedövning i ryggen lades och jag blev snabbt lagd ner på britsen. Ganska direkt började fötterna att domna av och tillslut var allt upp till bröstkorgen bedövad.
Det var lite läskigt att inte kunna vicka på tårna. De var medvetna om min nålrädsla och såg hela tiden till att jag var lugn.
Magen tvättades nu i omgångar och de testade om jag kände av kylan de lagt på magen. Ett skynke sattes upp och sen började dom.
Jag blev så paff när de sa " tid: 08:51" och sen hörde jag ett barnskrik på en gång. Det tog alltså 2 min från de började skära till hon var ute. Jag fick ha henne på bröstkorgen en stund tills det var dags för Andreas att gå iväg. En sköterska sa att hon sett könet men vi fick vänta någon minut innan de visade upp det och sa "flicka". Tror både jag och Andreas bröt ihop lite.
Om jag minns rätt var jag tillbaka till rummet kring 09.30 tiden och när jag kom in fick jag upp vår dotter på bröstet. Alla i operationsalen var med och gjorde detta till en fin upplevelse. Kul att det var vår läkare från spec mödra som utförde operationen. Sen fick vi en grattisbricka men jag vågade inte äta så mycket.
Efter ett par timmar fick vi åka upp på BB och då hade jag börjat få tillbaka känseln i benen.
Nu är vår dotter 1,5 dygn gammal och vi älskar henne mest av allt. Vårt fina lilla hjärta.
Jag förlorade 1,1 liter blod och sömnen har det varit sisådär med, men det var det värt. Namnet funderar vi fortfarande på.
Vikt var 2860 gram och längd 46 cm.
Nu är hon här
Det blir inte alltid som man planerat. Fredagen var fin dag då vi njöt av det underbara vädret. Åt en glass vid älven och där var det vindstilla.
Vi gick hem för att förbereda maten och jag låg i soffan, men jag kunde bara inte hitta en skön position att sova i, och helt plötsligt gick vattnet.
Vi hade ju fått en planerad tid för kejsarsnitt den 22a och nu var det bara den 17e. De beslutade att snittet skulle bli av dagen efter och just då hade jag inga värkar.
Kl 22 ber jag om att få ett ctg för det började göra ont, och visst var det så, så klockan 23 fick jag en bricanylspruta för att stoppa upp det hela.
Kl 01.30 blir vi väckta för vi måste byta rum och då märker jag att slemproppen börjat gå.
Nu ska vi bara somna om och ladda inför lördagen......,
Skriver mer en annan gång om resterande bit :p
Vi gick hem för att förbereda maten och jag låg i soffan, men jag kunde bara inte hitta en skön position att sova i, och helt plötsligt gick vattnet.
Vi hade ju fått en planerad tid för kejsarsnitt den 22a och nu var det bara den 17e. De beslutade att snittet skulle bli av dagen efter och just då hade jag inga värkar.
Kl 22 ber jag om att få ett ctg för det började göra ont, och visst var det så, så klockan 23 fick jag en bricanylspruta för att stoppa upp det hela.
Kl 01.30 blir vi väckta för vi måste byta rum och då märker jag att slemproppen börjat gå.
Nu ska vi bara somna om och ladda inför lördagen......,
Skriver mer en annan gång om resterande bit :p
fredagen den 17:e maj 2013
torsdagen den 16:e maj 2013
Spec Mödra
De två senaste Ultraljuden har fostervattensmängden varit mindre än önskvärt i livmodern, men bebisens kissblåsa och mage har varit full. Så nu ville dom ha lite extra koll på att mängden inte minskat ännu en gång. Så idag hade vi tid för Ultraljud och skulle värdena ha varit sämre skulle det bli kejsarsnitt snarast möjligen. Men denna gång var det tack och lov uppe i samma nivåer som tidigare, så nu är det planerade datumet fastställt.
För mig gör det absolut ingenting, för jag har dragits med en envis förkylning och det känns inte helt optimalt att vara förkyld på Dagen D, skulle amningen komma igång så är bebis skyddad från mina baciller, men eftersom man inte får eller kan använda sig av magmusklerna vill jag inte behöva oroa mig för en simpel förkylning.
Nu ska vi njuta av sista tiden som två sen är våra liv förändrade för alltid :)!!
För mig gör det absolut ingenting, för jag har dragits med en envis förkylning och det känns inte helt optimalt att vara förkyld på Dagen D, skulle amningen komma igång så är bebis skyddad från mina baciller, men eftersom man inte får eller kan använda sig av magmusklerna vill jag inte behöva oroa mig för en simpel förkylning.
Nu ska vi njuta av sista tiden som två sen är våra liv förändrade för alltid :)!!
Etiketter:
Allmänt,
Graviditet
onsdagen den 15:e maj 2013
V 39
95,4% av graviditeten har passerat
267 av 280 dagar
Du är i gravidvecka 39
38 veckor + 0 dagar
Du är i kalendermånad 9
Du är i graviditetsmånad 10
Du är i trimester 3
Du har 13 dagar kvar till BF
Barnet:
Barnets totala längd är nu 48-50 cm och väger ca 3,2 kilo i början av veckan och ca 3,37 kilo vid veckans slut. Barnets fostervätska förnyas var tredje timme. Navelsträngen är ungefär lika lång som ditt barn. Barnet har mindre utrymme i slutet av graviditeten vilket medför barnets rörelser ändrar karaktär, ej frekvensen. Du ska känna liv i magen varje dag. Om du är bekymrad över att barnet rör sig mindre ska du kontakta sjukvården direkt, dag som natt. Lita på din instinkt.
Mamman:
Livmoderhalsen mognar inför förlossningen. Du kan känna dig tung och trött och ha kraftiga förvärkar. Du går kanske inte upp i vikt längre. Vissa kvinnor går tom ned i vikt de sista veckorna före förlossningen. Om du känner oro så ta upp det med din barnmorska. Det är vanligt att sömnen blir störd, Se till att vila så ofta du kan.
Egna anteckningar:
Denna gångna veckan har kantats av förkylning. Man har varit riktigt seg, sen börjar sovrummet bli så varmt så man kan inte ha täcke på sig. Sömnen har blivit sämre, men det är ju bara att vänja sig, och vikten enligt vågen hos barnmorskan stod på minus. Så mycket av vad man har att vänta sig stämmer in bra.
Har varit hemifrån sen imorse och kom nyss hem, så nu ska jag lägga mig på soffan och ta en powernap. Jag känner att huvudet inte riktigt orkar med, och ögonlocken är tunga.
Det är inte länge kvar så nu gäller det att njuta av sista tiden och klappa på magen några extra gånger :)
Etiketter:
Graviditet Vecka för Vecka
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






