Dagen våra liv förändrades

Under natten klev jag upp ett par gånger. Vattnet strilade nästan hela tiden sådan blev lite less. Tydligen rinner det mer om barnet ligger i säte.

Vi hade fått höra att kejsarsnittet skulle ske vid lunch då dom hade fullt upp under morgonen. Döm om vår förvåning när en barnmorska klev in kl 07 för att meddela att snittet skulle ske nu, så fort som möjligt.

Jag hade ju varken duschat, fått ta tabletterna man skulle eller fått ryggen emblat med bedövning.
Naturligtvis hade jag också glömt hårborsten så jag kunde inte kamma ut rufset.

När allt sådant var klar fick jag kateter och den såg jag inte alls fram emot. Tillslut blev jag rullad till en opsal men då hade läkaren inte dykt upp så jag blev tillbakarullad till rummet.

En kort stund senare fick vi veta att det var dags. Jag blev presenterad av alla som skulle vara med under operationen, vilket var många. Men så trevliga, medmänskliga och professionella.

Bedövning i ryggen lades och jag blev snabbt lagd ner på britsen. Ganska direkt började fötterna att domna av och tillslut var allt upp till bröstkorgen bedövad.

Det var lite läskigt att inte kunna vicka på tårna. De var medvetna om min nålrädsla och såg hela tiden till att jag var lugn.

Magen tvättades nu i omgångar och de testade om jag kände av kylan de lagt på magen. Ett skynke sattes upp och sen började dom.

Jag blev så paff när de sa " tid: 08:51" och sen hörde jag ett barnskrik på en gång. Det tog alltså 2 min från de började skära till hon var ute. Jag fick ha henne på bröstkorgen en stund tills det var dags för Andreas att gå iväg. En sköterska sa att hon sett könet men vi fick vänta någon minut innan de visade upp det och sa "flicka". Tror både jag och Andreas bröt ihop lite.

Om jag minns rätt var jag tillbaka till rummet kring 09.30 tiden och när jag kom in fick jag upp vår dotter på bröstet. Alla i operationsalen var med och gjorde detta till en fin upplevelse. Kul att det var vår läkare från spec mödra som utförde operationen. Sen fick vi en grattisbricka men jag vågade inte äta så mycket.

Efter ett par timmar fick vi åka upp på BB och då hade jag börjat få tillbaka känseln i benen.

Nu är vår dotter 1,5 dygn gammal och vi älskar henne mest av allt. Vårt fina lilla hjärta.

Jag förlorade 1,1 liter blod och sömnen har det varit sisådär med, men det var det värt. Namnet funderar vi fortfarande på.

Vikt var 2860 gram och längd 46 cm.