Jag har nu sammanlagt kommit i kontakt med 2 kvinnor,
med samma sjukdom som jag har. För mig är det viktigt att kunna dela med sig av sina erfarenheter gällande, medicinering, undersökningar och rädsla, då det inte finns så mycket information om det på nätet.
Det jag har förstått av att tala med dessa två är att jag verkar ha kommit lindrigt undan(om man nu kan kalla det så). Min sjukdom är inte kul,men det upptäcktes tidigare än vad det gjorde för dem.
Blir man inte behandlad kan man få feber, huvudvärk, ledvärk,muskelvärk, i vissa fall fel på synen och viktnedgång. Dessa symtom är ingenting i jämförelse med utgångar som stroke och hjärtattack om man har otur. Är sjukdomen ärftlig? Svar nej. Inte enligt forskarna.
I Sverige är det 1 på miljonen som nu har denna sjukdom, men dom räknar med att fler fall kommer att uppdagas. I övriga världen är sjukdomen också ovanlig.
Nu råkade jag vara en av dem.Är jag bitter? Inte för 5 öre. Alla har vi något vi måste bära på,i den ryggsäck som kallas livet. Visst kan det bli tungt ibland, men med det stöd jag har,blir allt lite lättare.
Det här året har varit ett bra år för mig. Det beror på att jag nu fått svar på många frågor och slipper nu leva i ovisshet.
Kolla in Vimmelmammans blogg, hon lever dessvärre i ovisshet. Hon bloggar om sin sjukdom och om alldagliga saker.
Ta vara på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar