Leverbiopsin 2005

En septemberdag för 4 år sedan fick jag genomgå en leverbiopsi
som jag aldrig mer vill göra om. När det var klart skrev jag ner allt för min egen skull.

6/9- 05

Medicinavdelningen

Eftersom vi inte visste var vi skulle kom vi tidigare. Vid 12.40 fick jag komma in i ett undersökningstum, där blodprov skulle tas. La mig ner och dom började, av ren nyfikenhet frågade jag dem hur många rör som dom skulle ta och till svar fick jag; "18 st"!

Trodde jag skulle svimma av, vadå 18? Var tvungen att fråga vad i all sin dar dom skulle med så många till. Ja 5 rör skulle till forskning, en annan till att se blodstatus, en annan till att kolla min blodgrupp så att jag inte skulle få fel om det nu skulle bli så att jag behövde blod efteråt.

- Vid 11e röret började blodet plötsligt att sluta rinna.
och eftersom jag har sämre blodkärl i vänster fick dom sticka om mig i höger arm.
13.20, 40 minuter(!) senare var det klart. I vanliga fall tar dom oftast 3-5 rör och det går ju över på ca 5 minuter.

Sen fick jag även väga och mäta mig.
Får träffa en sjuksköterska och blir inskriven. Får ett id band runt handleden och lir visad till ett rum. Hamnar med en annan kvinna, som inte säger så mycket under tiden jag är där.

Vid 14 tiden får jag träffa en läkarstudent och jag berättar allt hon behöver veta. Det görs även en undersökning för att kolla lymfkörtlarna, som ser bra ut.

18 tiden:

Andreas åker hem, jag spenderar kvällen åt att se på tv och att äta lite godis, för efter kl 24 ska jag fasta och jag var väldigt hungrig efter alla blodprov.

Vaknar ett flertal gånger under natten. Nervositet var nog anledningen. Vid 06 väcker dom oss för att kolla temp, blodtryck och puls. Trodde att jag skulle somna om, men det gick ju inte, för nu började det att närma sig.

07.30

kommer dom in, nu ska jag kliva upp. Går på toaletten och gör iordning mig en sista gång. Kammar håret, borstar tänderna etc.

07.45

sätts en nål i handen för säkerhetsåtgärd.

08.00

Rullas jag ner till röntgen där allt ska ske. När jag kommer dit får jag veta att den läkare jag ska ha inte kommer utan det blir en annan.Som just nu var upptagen. Mellan den tiden och kl 09 görs ett ultraljud och jag får titta på skärmen. Allt såg bra ut. Leverns funktion var i sin ordning.

09-09.20

Här emellan sker allt. Får lägga mig på vänster sida lite snett. Hon har hittat punkten som hon ska sticka så nu måste jag ligga alldeles stilla. Bedövningen ska nu ske. (Jag är nog ingen mönsterpatient nu, är orolig och rädd, de på avdelningen sa att dom skulle ge mig lugnande där och läkaren sa att det skulle dom på avdelningen göra. Så jag får inge lugnande alls.) Det var nog det värsta jag varit med om. Jag känner nålen snudda ett revben och det ilade till, får ej skrika eller röra mig. Måste hålla andan för att levern inte skulle röra sig. Paniken växer och jag tittar hela tiden på Andreas.

Nu ska vi vänat en liten stund så att bedövningen ska sättas in, jag är chockad, då jag inte fick nån lugnande blev det för mycket för mig. Nålen såg ut som en skruvmejsel men med en lång tunn nål. Nu ska hon sticka mig en gång till. Samma känsla som innan.Vill skrika, vill därifrån!

När hon tar loss en bit av levern känns det som om att hon häftar fast, eller som om att man får en elchocksbehandling, levern hoppar till och jag blir rädd.

Nu säger hon att det är klart och att jag får börja andas som vanligt. Börjar gråta av chock.Andreas håller min hand hela tiden.

09.20

Har jag kommit tillbaka till avdelningen.Ska nu ligga stilla i samma ställning i 4 timmar.Fram till kl 13.Se bilden. Under denna 4 timmars period kommer det in en sköterska som bara ska ta ett sista blodprov. "Jag lovar, säger hon, detta är det sista".

Men det funkar inte på höger arm eftersom jag är sönderstucken. Hon provar 2 ggr men inget fungerar.En ny sköterska kommer in. Nu har jag blivit galen för jag orkar inget mer. Leave me alone! Denna testar även hon 2 ggr men det funkar inte heller.

Nu kommer en 3e sköterska in. Men eftersom inget har fungerat var hon tvungen att vrida ur blodet ur nålen på vänster arm.Hon drar och sliter i handen och det gör skitont.

"Bara ett rör behövs", säger hon. Jag är helt utmattad vid det här laget. Har ont och måste ligga i samma ställning ett bra tag till.

När man äntligen fått lugna ner sig kommer samma 3e sköterska in. Hon säger "Jag glömde att vi skulle ta 2 rör så detta blir det sista, jag lovar" Nu har dom lovat mig en massa men inget stämde. Så nu var jag grinfärdig. SLUTA skrek min kropp. Men hon var tvungen, så jag fick grina senare. För nu skulle samma procedur ske. Hon drar fram och illbaka med huden. Armen är alldeles blodig efter det.

13.45

Nu får jag sätta mig upp. För det är fika. Är hungrig men ändå inte. Äter en halv macka och ett glas mjölk.Vill prova att ställa mig upp men sekunder senare blir det svart framför ögonen och jag lägger mig snabbt tillbaka i sängen. Och somnar av utmattning.

15.00

En läkare kommer in och berättar att gårdagens prover (18 rör) visade att allt var bra.Ställer en massa frågor och Andreas börja packa ner mina saker i väskan.

Gubben ringer en taxi och med små steg tar vi oss ner till centralhallen och tillslut ser vi en taxi limosine, Jag skämtar med gubben att det där är vårat åk.Andreas går då dit för att höra vem han ska skjutsa, och det var ju oss han skulle skjutsa.

Så vi fick åka fint hem :)

15.45

Nu är jag äntligen hemma. Men är väldigt handikappad. Kan inte sitta för det gör ont, kan inte ligga för det gör ont, att ta sig till sängen och lägga sig ner är ett heltidsprojekt. Men jag var tvungen att lägga mig ner för nu blev det svart framför ögonen igen.

Efter 14 stick i min kropp får jag äntligen vila upp mig.

Det tog över en månad innan jag kunde bära ryggsäck/handväska och jag fick även hjälp med att skära min mat, gubben hjälpte mig att ta på sockarna och allt som hörde till.

Min nu fd läkare på medicin förstår inte varför jag inte skulle vilja göra om den här undersökningen, all i can say is "gör det själv så förstår du"

Nu har jag bara ett ynka ärr på min kropp som påminner om det hela, men minnet är fortfarande färskt.