måndag 9 november 2009

Då var det gjort....

Äntligen! Äntligen!

Efter att ha fått suttit en stund i väntrummet fick jag komma in till ett eget rum. La mig på sängen och en sköterska skulle kolla blodkärlen på fötterna, och det fick jag veta, inte var så mycket att hurra för. Bra att man har spindelvävstunna blodkärl när man behöver tjocka sådana. Nu kom nästa bakslag. Injektionsämnet var 30 minuter försenad och där låg jag med en nål i foten. Vågade inte röra på mig för risken att den skulle ge vika och bli tvungen att bli stucken igen.

Som tur var fanns det tv på rummet så det fick underhålla oss under tiden. Efter en timme skulle jag börja dricka ½ liter vatten under den kommande timmen. Det gick ju lätt som en plätt, när det väl var gjort kom dom in med sprutan. Nu var halva undersökningen klar.

Fick stränga order om att ligga still och vila i 20 minuter direkt efter för att musklerna skulle slappna av och ämnet tas upp i kroppen. Vid det här laget började det kännas att jag druckit mycket vatten,men fick snällt vänta ut de 20 minutrarna.

Blev sedan visad till bussen och själva undersökningen påbörjades. 25 minuter senare var det klart. Och nu är jag äntligen hemma. Hade inte ätit på 21 timmar så jag kastade mig på kylskåpet när jag kom hem.

Andreas sitter barnvakt nu, då sköterskorna tyckte att jag skulle stanna hemma. Men jag ska nog inta soffläge för resten av kvällen. Om 21 timmar är jag inte längre farlig att vistas bland så jag ska hålla mig inom hemmets väggar!

Men det är jäkligt skönt att det är över och jag får nog veta svaret senare i veckan, så förhoppningsvis slipper jag tjata om det här något mer!

5 kommentarer:

Anna sa...

Skönt att det gick bra och äntligen är över! :)bucryi

Anna sa...

Hahaha, råkade visst skriva ordverifieringen i kommentaren haha ;)

Camilla sa...

Anna: hahaha..I det stora hela var det en rätt försiktig undersökning, men det är ändå inget jag vill göra om i första taget.Men ja, äntligen :)

Elin sa...

Skönt att få det avklarat och att det gick bra. Blir ju alltid ett orosmoment att gå och vänta...

Camilla sa...

Elin: väntan är nästan värst..ja efter nålsticket, nödigheten och om man har klaustrofobi ;-) Men äh, jag har ju varit med om värre i mina dar ;-)