9 år

Idag är det våran dag. Trots att vädret ute inte är mycket att hurra för har vi desto mer att hurra för här hemma.

Den 3e november 2000 tvingade H mig att följa med henne ut. Egentligen hade jag ingen ork, då jag hade haft innebandyläger hela veckan, men med lite övertalning så var vi då där, på Parken.

Samma sak var det för gubben. Även hans kompis hade fått tvingat med honom ut.

Efter någon timme så möttes våra blickar. Jag viskade något till H, Andreas log och sen gick vi vidare. En stund senare ser H en klasskamrat och hon vill att vi ska gå dit och hälsa på. Vem är det som står där bredvid om inte Andreas. Sen den stunden har det varit vi, och jag har älskat varenda minut.

fotot taget 2003

På dessa 9 år har vi gått igenom så oerhört mycket, och vi blir bara starkare. Andreas är min klippa, den axel jag gråter ut mot & min bästa vän. Att mina grannar hemifrån godkände honom snabbt gör ju inte saken sämre ;-)

Det är också 5 år sedan vi förlovade oss.

Tack för att du finns i mitt liv och tack för all den kärlek du ger. Som du är där för mig vill jag vara där för dig, oavsett vad.

Jag älskar dig

LYL