Graviditeten- Vecka för vecka

V.8

Spyr för andra gången, och går på inskrivning hos barnmorskan. Går ensam, då Andreas inte får ledigt. Kvinnan verkar vettig och det känns skönt, man ska ju ändå träffa henne ett par gånger. Det ständiga illamåendet gör att jag börjar känna mig osocial, då jag vill hålla mig hemmavid. Tänker vänta med att berätta eftersom missfallsrisken fortfarande är hög.

V .9

Nu verkar det inte finnas något stopp. Spyr väldigt ofta, men får även nån bra dag under v 9, då jag fick andas ut lite. Det börjar kännas lite jobbigt att jobba. Att försöka vara trevlig och låtsas som ingenting inför kunderna tär på krafterna.

V .10

Får nog av illamåendet och ringer och får Lergigan Comp utskrivet, det är tabletter för illamåendet. Och det verkar fungera för det mesta. Nu känner jag att livmodern börjar växa. Coolt!!


V .11

För första gången får jag inte behålla nånting under hela dagen. Inte ens vatten får jag behålla, och jag ligger däckad. Tror inte att jag gått upp i vikt. Vaknar en morgon av att jag har ont i vänster höft, men det är väl lite tidigt för foglossning?

Är ledig i ett par dagar, tack och lov. Har åkt på en förkylning (igen), och det gör inte saken bättre. Stöder från Andreas är ovärderligt!

V .12

Den magiska gränsen är nådd. Missfallsrisken har nu minskat, men illamåendet kvarstår. Under dessa veckor har jag varit mer orolig för Missed Abortion än missfall. Vi bokade ett privat ultraljud för några veckor sen, och nu är det dags.

Vi får se en liten krabat på 6,5 cm, som sprattlar, snurrar och har hicka. Kvinnan tror att jag kommer bli framflyttad och få ett annat datum, men det återstår att se.
Börjar få problem med tarmarna, som är tröga och svullna.
Den stora frågan just nu är, När ska illamåendet sluta??