Ännu en blogg...

Efter många om och men beslutade jag mig för att börja blogga.
Det är först nu som jag känner att jag har något att skriva om.
Har efter många år fått diagnosen Takayasus Arterit, som jag kommer att skriva en del om.

Jag och min sambo träffades november -00, han var 18 och jag var 16.
Efter 4 år så blev vi både sambos och förlovade.
Vi firade ganska nyss 8 år.
Det är han som varit med mig om allt. Det är hans axel jag gråtit ut hos,och det är han jag kan berätta allt för.

Den här bloggen är väl egentligen tänkt för mig både som lite terapi och även lite som en fotoblogg.
Det som mitt liv kretsar kring,antar jag.

Jag blev sjuk samma dag som avslutningen i 2an på gymnasiet. Fick feber som inte ville ge med sig. Sen blev jag bra för att någon vecka senare få feber igen.
Denna gång höll sig febern i 8 veckor. Fick antibiotika och fick uppleva 2 friska veckor innan skolan började.

Nästan på en gång på höstterminen började jag att spy.Så fort jag kände lukten av mat, doften av parfym eller odörer. Efter någon månad började min familj att undra, och nej,jag visste inte varför jag spydde,men det dom antydde var det verkligen inte.

På sjukhuset kunde dom inte se vad som var felet, och jag kan väl inte säga att dom gjorde så mycket heller.
När det närmade sig jul tog mamma mig då till en alternativ läkare, som håller på med naturmedicin. Efter undersökningen sa han att jag hade Candida albicans i tarmen.

Alla har vi bakterier och svampar i tarmen,men då jag tog antibiotikan under sommaren så ställde den till mer än vad den hjälpte,och därför var svampen i magen angripen.

Den levde alltså på det socker jag åt. En snickers mådde jag jättebra av, men det är ju dåligt socker. Åt jag vanlig mat så spydde jag,för då fick den inte i sig rätt sorts socker som den behövde.
Där och då fick jag sluta upp med att äta allt som innehöll: socker,mjöl,mjölk och jäst. Och det skulle jag göra tills att svampen blivit mindre.
Lagom till studenten blev jag friskförklarad,men bara någon vecka efteråt fick jag en oförklarlig värk i höger knäskål. Studenten kom och gick och jag skulle börja sommarjobba i en Måleributik.
Jag hann bara vara där i 3 veckor innan kroppen sa stop.
Under den tiden hann värken sprida sig från knäskålen ner till foten, började använda kryckor,men då fick jag även värk i andra benet.
Fick då stödja mig med mina armar för att ta mig fram och tillslut hade jag ledvärk i varenda led i hela kroppen.

Efter många turer på vårdcentralen så bestämde vi oss för att uppsöka akuten och där tog dom mig inte riktigt på allvar,men då blodprovet kom tillbaka ändrade dom åsikt. Då skulle det diskuteras om jag skulle vara dagpatient på ett sjukhus eller ett annat.

Fick det alternativ som låg närmast hemmet,och i den stad jag och sambon nu bor i.
Jag var liggandes mest hela sommaren,och det värkte 24 timmar om dygnet, men efter 3 besök,medicin och vila under de närmaste 2 månaderna försvann värken.
Nu skulle jag vara sjukskriven 1 år innan jag flyttade hit.

Det var tänkt att jag skulle börja plugga,men helt plötsligt sa min kropp nej. Blev återigen sjukskriven och fick sen arbetsträna på ett dagis. Den tiden gjorde att jag psykiskt mådde mycket bättre. Men hälsan blev sämre. Blodprover hit och dit.
De dåliga levervärdena tvingade mig till att genomgå en leverbiopsi, som jag aldrig,aldrig , aldrig mer tänker tvingas göra om.
Men där hittade dom inget speciellt. Vid denna tidpunkt hade jag fått byta avdelning, från Reumaten till Medicin, och nu skulle jag genomgå en koloskopi.

Inget där heller kunde dom hitta. Men en sak var säker, min sänka visade ju faktiskt att något var fel. Var fortsatt sjukskriven ett bra tag framöver,men nu(2007) var det dags att börja arbetsträna igen. Men en influensa ledde till luftrörskatarr och jag blev inlagd på sjukhus. Och där var jag fram och tillbaka från februari till slutet på april. Så nu skulle jag vila igen.

Men det ingen sa var att man efter en luftrörskatarr, så kunde man få lungsäcksretningar. Det fick jag själv upptäcka en sommarkväll då jag satt och såg på tv. Helt plötsligt högg det till och jag kunde knappt andas. Men det var bara att hålla ut för dagen efter skulle vi åka hem och hälsa på föräldrarna. Men nästan på en gång åkte vi till akuten i min "hemstad".

Fanns inget dom kunde göra mer än att ge mig alvedon och det fick jag dras med de följande veckorna.

2008 kom och nu skulle jag äntligen få börja arbetsträna. Fick vara på ett nöjesmagasin,som är en gratis tidning i stan. Där var jag till april då dom skulle byta lokal och sen sökte jag en ny plats, som jag fick vara på till oktober.
Nu började det se ljust ut, orken började komma. Men bara en vecka efter avslutad praktik fick jag feber. Efter 1 veckas plågande uppsköte jag akuten och blev inlagd på en gång.
Men där trivdes jag inte alls, febern steg och psykiskt mådde jag sämre. Dom stack mig 21 ggr på 5 dagar varav 11 var lyckade blodprov. Men inget fel kunde dom se,förutom att sänkan låg på 100 (ska vara under 10) och järnvärdet låg på 93 (ska vara minst 120).
Efter kapselendoskopin ville jag åka hem, då jag ändå inte fick något mot febern så kunde jag lika gärna vara sjuk hemma,så jag skrevs ut. Fick antibiotika men dom hade inte listat ut var problemet låg.

3 dagar efter hemkomsten kom mina föräldrar upp. Den morgonen vaknade jag med en smärta i båda vaderna. Framåt kvällen kunde jag inte gå. Dagar senare låg jag och vred mig av smärta och det skulle dröjja 26 dagar innan jag fick en remiss till Reumaten, men väl där så var vadsmärtorna borta.Nu hade jag två läkare. Den ena ville att jag skulle genomgå ett ryggmärgsprov,medan den andra sa att vi kunde ta de lättare proven först.

Nu blev det november och jag fick börja en ny praktik.
och samtidigt var jag på sjukhuset och tog blodprover osv, och det var här man började nysta ut garnet.
Sen blev det jul och jag fick lov från praktiken, nu skulle jag hem till mamma o pappa och bli ompysslad och vila.
När jag sen kom tillbaka insåg man att man inte hörde pulsen lika bra på min vänstra arm som den högra, så jag fick genast en remiss för ultraljud på arm- och halsvener.

Och där fick man äntligen Bingo! Man såg en inflammation i en kärlvägg, och nu har jag fått diagnosen Takayasus Arterit, inflammation som angriper blodkärlen.

Det är en ovanlig sjukdom här i Sverige och på tisdag då jag ska träffa läkaren ska jag ta med mig penna och papper där jag ska skriva ner massa frågor.
Det där ryggmärgsprovet blir nog inte av ;-)!!