Trots att jag varit täppt i näsan sen v 4 (13 veckor but who´s counting?!) har luktsinnet förändrats (ett typiskt tecken hos gravida). Det sägs ju att det är för att kvinnan ska undvika dålig mat som är skadlig för fostret. Men ibland är det nästan löjligt.
Vid minsta lilla illamående har dofter, vare sig goda eller äckliga fått en att bli ännu mer illamående.
Att stå och vänta på bussen var en pina för alla avgaser.
Vid ett tillfälle hade jag hoppat av bussen och var gåendes hem, när jag känner att någon en bit bort röker, tittar mig runtomkring och några meter fram står en kille på sin balkong i mörkret och röker. Naturligtvis måste jag passera, för att gå in på vår gata, och så fort jag rundat hörnet var jag på vippen att spy, men höll mig tills jag kom hem och spydde på toan istället.
En annan gång var när Andreas varit och fotat sig för jobbet och hade fixat frisyren, så när han steg innanför dörren kände jag direkt och skickade honom till duschen på en gång. Matos, kylskåpslukt, shampo, svett och det som står ovan får mig fortfarande att få mig ur gängorna.
Vid minsta lilla illamående krävs det inte mycket för att jag ska tvingas besöka toaletten, och det kan tydligen hålla i sig väldigt länge till. Tur man snart har gått halvtid!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar