Mer för ögonen att titta på

För någon vecka sen fick man hem bonusbesked från Åhlens.
Jag hade uppnått mina poäng så jag fick 50 :-, sen var det även 20% på valfri vara.
Slog till på denna tavelram, som jag har gått och kikat på ett tag. Den kostade 195:-, men med rabatten betalade jag bara 106:-.
Helt okej pris tycker jag.
Nu ska jag bara fota en massa fina motiv i sommar så att jag kan byta ut dem då jag känner för det.

Vi har även fått 2 nya tvkanaler i vårat utbud. Tv 8 och Kanal 9. Så nu måste man hålla koll på fler tvtablåer :)

Det har varit en dålig dag idag. Vaknade strax innan kl 05 av att A låg och nös, helt plötsligt känner jag hur det vrider till i magen, så jag går på toan.

Gick och la mig igen för att sen behöva gå på toaletten igen. Ingen idé att lägga sig så jag har varit vaken sen kl 05 och sprungit på toan flera gånger i timmen sen dess.
Ville inte väcka A så jag tog täcket och kudden och la mig i soffan och såg på Ellen & diverse andra program ,och väntade tills kl blev 08 då A skulle upp för att åka till jobbet.

Vet inte om det är något jag ätit eller om det beror på medicinerna. Väl tillhands slog jag upp Patient FASS:en och där står det att man kan få såhär med cellgiftet. Så det är antagligen det. Stannade iaf hemma från praktiken idag och jag har varit helt slut.

Andreas kom hem för ett tag sen och nu ser vi på "Irene Huss -Guldkalven" som man kan köpa med i dagens Aftonbladet. Får en att tänka på annat iaf.
Ikväll är det dags för nästa intag av cellgiftet, så jag får hoppas att jag inte blir illamående på det.
Nu åter till soffan och ryggläge!!

Ett par vantar

Jag är en mästare på att tappa bort vantar. Jag är outstanding. Vet inte hur jag lyckas, men det gör jag. Skulle rensa bland alla enslingar i höstas inför vintern och det var ett par stycken.
Hade inte ett enda passande par så jag blev tvungen att köpa ett par nya.Nu är det snart april månad och jag har gått med samma vantar hela vintern. Tror ni jag är nått stolt?! Det här är rekord hehe.

Dagen har varit lång. Fick sova hela natten och vaknade då alarmet gick igång. Vanligtvis vaknar jag en stund innan och ligger och drar mig tills det är dags.
Men som tur var, så var barnen snälla under lektionstid. Mattetimmen flöt på jättebra.
När praktiken var slut åkte jag vidare för att åka upp till sjukhuset. Väl i stan hoppade det på väktare på bussen. Andra gången jag varit med om att man fått visa kvitto/busskort.
Snacka om onödigt alltså. I Stockholm kan jag förstå att dom gör sådana kontroller, men här?!

Väl på sjukhuset gick det ganska snabbt. Man måste ju alltid vänta en stund innan man får ta blodprov. Men det var en väldigt kort kö för att vara en måndag. Nu ska jag ta blodprov varannan vecka i några månaders tid, men det ska nog gå bra(gillar inte direkt nålar)!

Åkte sen tillbaka till stan för att träffa A. Vi skulle köpa en skjorta till honom som han ska ha på begravningen. Vet inte om det är typiskt killbeteende men han förstod inte riktigt varför han skulle behöva köpa en ny skjorta ("jag har väl en hemma hos mamma och pappa"), men det ska vara ett självklart plagg i varje killes garderob. Passar till många tillfällen.

Han var lite sådär småtjurig(trött och hungrig är ingen bra mix) så vi gick på Max och tog en burgare. Vi äter inte ute sådär så ofta så det smakade extra gott.
Efter det åkte vi hemåt men var tvugna att hoppa av för att hämta ut ett paket på OK. Vi fick 2a delen av vår Medikon som en försäljare prackade på oss. Med det fick vi även Patient FASS 2008-2009.

Fick ett vykort på posten idag från min syster som varit i Thailand. Hon kom hem för en vecka sen hehe, men bättre sent än aldrig, eller hur?
CSI ikväll, ett av de få programmena som både jag och gubben följer tillsammans! Och sen Project runway på det för min del.

Earth Hour 2009

Vi tjuvstartade faktiskt med ljusen ikväll. De som känner mig väl vet att jag har en miljon(plus minus hehe) värmeljus och älskar att ha dem tända. Så det var som en vanlig kväll.

A var ute med sitt jobb igår så jag var vaken och väntade på honom.

Sen var han tvungen att kliva upp tidigt imorse för att jobba lite, så jag sov inte mer än 7 timmar. På vardagarna sover jag minst 8½ h. Men när han bökade på imorse så kunde jag bara inte somna om. Klev upp efter en liten stund och begav mig sen in till stan.

Hade lite småärenden att göra.

Något positivt var ändå att jag inte svettades inatt. Hoppas på en repris ikväll. Det är inte som det var tidigare i vintras,då jag vaknade dyblöt,men jag kan ändå inte ha täcket på mig helt ännu.

Väl hemma stupade jag i soffan och har varit såå trött hela dagen. Vill ha tillbaka "12 tablettsfasen" som jag fick av kortisonet. Då energin räckte till en liten by.

Det hela gör det inte heller bättre av att jag är proppmätt. Känner mig som en valross. Med en liten sockerkick, blev jag pigg igen men när vi väl la oss till rätta i soffan i en nersläckt lägenhet fylld med ljus kom tröttheten tillbaka.

Jag är alltså redo att gå och lägga mig nu. Hade tänkt se Veronica Mars ikväll, men det ger jag upp. Får spela in det, och se det då jag vaknat imorrn istället. och sen kan jag ju lika gärna börja räkna fram klockan 1 timme, så nu är den 23:45(22:45) för mig.

Så godnatt så hörs vi!

Kathy Knight

När det var bokrea blev Andreas alldeles till sig och shoppade loss. Han köpte bl.a "Kathy Knight". En verklighetsbaserad bok om en kvinna som kallblodigt mördar sin pojkvän på det mest bestialiska sätt, som var så grymt att man knappt kan förstå innebörden.

"Hannibal Lecter i När lammen tystnar är en påhittad person. Kathy Knight är det inte.På handlingarna i Kathy Knights fängelsemapp står skrivet: Livstidsstraff utan möjlighet till benådning eller förtida frigivning. Hon är duktig på att laga mat men fängelseköket lär aldrig efterfråga hennes tjänster.

Hon har begått ett brott så bestialiskt att det är svårt att klä i ord. Hon dödade sin man med 37 knivhugg. Hon flådde liket. Hon styckade hans kropp. Hon kokade hans huvud och serverade det som middag till hans barn. Vem är då detta odjur?Katherine Knight föddes 1955 i en sömning australiensisk landsortshåla. Hennes pappa var slaktare. De flesta i Aberdeen arbetade på slakteriet. När Katherine var 16 debuterade hon som styckarlärling och visade god fallenhet för yrket.

När hon var 18 gifte hon sig med en långtradarchaufför. Äktenskapet förmörkades av Katherines svartsjuka och hätska humör. Mannen lämnade henne kort efter att hon fött deras första barn. Som hämnd hotade hon att döda barnet och blev intagen på psyket med diagnosen postnatal depression. Några år senare möter hon en ny man. Historien upprepar sig. Efter att ha misshandlat mannen och knivhotat flera personer i sin omgivning hamnar hon åter på psyket. 1994 träffar hon sin stora kärlek, gruvarbetaren John "Pricey" Price. Pricey har två hemmavarande barn, han är en skötsam familjefar, han är en omtyckt sällskapsmänniska.

Kathys svartsjuka ödelägger även deras förhållande. Pricey fattar det beslut som kommer att bli hans dödsdom: Kathy måste försvinna ur mitt liv. Domen verkställs den 29 februari 2000 då Kathy Knight, förblindad av svartsjuka och blodigt hämndbegär, begår sitt fruktansvärda brott.Kathy Knight är en chockerande bok som sida efter sida tvingar läsaren att fundera över frågor som: Hur är denna ondska möjlig? Varifrån får den sin näring?"

Jag kunde iaf inte lägga ifrån mig boken och läste 360 sidor på 2 dagar. Den är inget för känsliga, då man får en utförlig beskrivning om hur brottsplatsen såg ut. Hoppade faktiskt över några ord ibland för det vred till sig i magen.

Igår mötte A upp mig vid busshållsplatsen för vi skulle gå och handla lite mat. Idag läste jag i tidningen att det knappt 30 minuter efter att vi varit där, varit ett rån. Lyckligtvis fick killen inget med sig och kunde gripas redan igårkväll.

Där vi bor hade inget bra rykte på 90-talet, men jag har aldrig kännt mig rädd. Visst, vi bor på "rätt sida" affären, men jag har aldrig märkt något. Den enda som stör oss, är grannen ovanför som har efterfest till kl 07 på morgonen(tur att det var längesen nu), eller börjar tvätta kl 00 en vardag.

Nu den senaste tiden har man hört om knivslagsmål, misstänksamma bomblarm och ett och annat inbrottsförsök. Men det ska inte hindra mig från att bo kvar här. Iaf så länge det inte finns en trevlig 3:a som lockar.

Fredag imorrn, hallelulja. Känner verkligen för lite ledighet, men det var inte direkt en jobbig dag idag. En flicka på praktiken tyckte att jag var duktig som kunde svaret på ett mattetal som inte hon kunde haha.

Nu när man läst klart boken, har ni nått förslag till någon ny bok man kan läsa??

Jotex

Bilder lånade av: http://www.jotex.se/

Efter att ha kikat i svärmors Jotexkatalog bestämde jag mig för att beställa. Svärmor är ju rena guldkunden i det företaget och en hejjare på att sy, så jag beställde hem detta tyg i metervara så att hon ska få sy köksgardiner till oss.

Sen blev det även de mörklila ekonomipaketet i frotéhanddukar. Så out with the old and in with the new.

Får hem dem v17 och v 18 kommer klänningen. Så nu har man något att se fram emot.

Har varit på praktiken idag och jag missade tydligen min pappas besök. Han har kommit hit för jobbets skull och skulle passa på att överraska mig, men det var bara A som var hemma. Men det kommer ju fler gånger.

Håller på och bakar scones just nu. Blev så sugen på det. Matlusten är verkligen här(undrar hur länge den kommer att stanna?). Cellgifterna ska ju göra en illamående och matlusten ska försvinna,men än så länge kan jag inte klaga.

Här händer det inte så mycket. Ikväll blir det soffan som gäller med Roomservice, Greys Anatomy & Diagnos Okänd och sen bums i säng för imorgon blir det en tidig dag.

Har gått som en zombie de senaste dagarna trots bra med sömn, så jag får hoppas att det inte blir allt för dryg dag imorgon.

60-års kalas

Köpt från Bali

Kalas

I helgen åkte vi hem till sambons föräldrar. Gubbens mamma fyllde 60 år och ett kalas kan man ju inte missa.

Vi kom dit på fredageftermiddagen, fick i oss lite mat i magen och sen åkte vi hem till mina föräldrar. Mamma klippte Andreas, och det var verkligen på tiden.

Man kan ju inte se ut hur som helst på en sån dag hehe. Mamma och pappa hade köpt med sig lite småsaker till oss från sin resa till Bali. Figuren här ovan fick jag.

På lördagen var det kalas, och man kan sammafatta det hela med mat mat mat. Herregud vad vi åt. Vad sägs om våfflor och glass till frukost?! När gästerna kom högg vi in på kakor,smörgåstårta och en chokladtårta. Man har alltså svullat hela helgen, men äh,vad gör det?

Som present av oss (barn med respektive och barnbarn) fick S en digital fotoram, där vi lagt in bilder på oss, och en canvas(here we go again :p) med bilder på familjen. Så det var uppskattat.

Kvinnan har ju allt, så det var ett mycket bra val,enligt mig.

Senare på kvällen åkte jag och A till hans kusin och tjej. Gubbarna åkte iväg för att spela poker och jag och K var hemma med deras dotter och myste framför tvn och svullade lite mera.

Igår kväll åkte vi hem, kändes inte allt för roligt, men vi ska ner om 2 veckor igen,så det borde ju gå snabbt.

Har trappat ner medicinen nu till 6 Medrol/dag och imorgon är det dags för cellgifterna igen.

Jag ringde min läkare förra veckan på Medicin och frågade om jag verkligen behövde ta blodprov för honom nu, nu då jag hamnat på Reumaten och fått en diagnos, och det behövde jag inte.

Men idag fick jag hem ett brev om att jag ska till honom i april. Det kan jag väl strunta i?

Jag "behöver" ju inte honom längre. Tycker att dom borde ha tagit bort mig från listan nu,men det verkar inte gå snabbt där iaf.

Efter praktiken gick jag raka vägen till Expert för att hämta ut canvasen. Äntligen, säger jag bara. Nu har vi de tavlor vi vill ha. So no more shopping :p! Tavlans storlek är 50x70 cm. Ganska så stor, men det gillar vi.

Solen kom fram idag också och idag klädde jag mig därefter. Så härligt att slippa ta på sig lager på lager. Det är lite farligt det där, man kan ju faktiskt börja vänja sig vid detta fina väder hehe.

Annars upptäcker jag bara fler och fler kvisslor. Fyyyy! Nästan så att man inte vågar se sig själv i spegeln,eftersom man inte gillar det man ser :( och sminka mig är inte att tala om, då blir det nog bara värre. Jag ser ut som en liten tonårsmonster.Förhoppningsvis blir det bättre framöver då dosen minskas. Man kan ju alltid hoppas!