Oh the joy...

För några veckor sen åkte jag på en dunderförkylning, med både torrhosta och slemhosta. Det gav med sig tillslut för att ännu en gång komma tillbaka. Inatt vaknade jag 3 gånger så imorse var det lite mos i skallen. Jag kände mig ändå inte tillräckligt sjuk för att vara hemma för en sådan sak, men sambon tyckte att jag borde ta hand om mig själv.

Väl där gick det bra, tills det blev min tur att stå i kassan, hann bara med en kund när jag fick världens hostattack så jag blev avbytt en stund tills det lugnat ner sig (inte så kul att se en kassör med gråten i ögonen för man hostat som en dåre, och för att förtydliga grät jag inte för att jag hostade utan för att halsen kliade och orsakade då tårarna).

Men i alla fall, när jag slutat skulle jag köpa mer medicin då två tagit slut. Räknade fel på kostnaden så det blev dubbelt så dyrt som jag trott och fick glatt betala. Skulle även fylla på busskortet, men eftersom de pengarna gick till medicinen var jag tvungen att gå på banken. Väl där möttes jag av en lapp där dom hänvisade oss till en annan lokal pga fel i deras maskiner. Så då blev jag tvungen att traska tillbaka den väg jag kom ifrån.

Tog en kölapp och såg att det var 40 nummer före så jag gick i de butiker som låg bredvid för att fördriva tiden. När det blev min ur tog det naturligtvis bara 2 minuter.
Sista punkten var att fylla på busskortet och jag sa klart och tydligt:

"Jag vill fylla på busskortet för EN månad". Då började deras maskin krångla så hon fick dra det manuellt. När det skulle vara klart fick jag helt plötsligt två busskort i handen och såg att det dragits 980 kr, alltså det dubbla. Men jag fick tillbaka 500 kr i handen och sen satte jag mig på första bästa bussen hem. Och nu ska jag ingenstans.