För ett år sedan fick jag mina nya förlovningsring, och det känns som om att jag alltid har haft den :). Vintern 2009 skulle jag göra en PET Scan undersökning som krävde att man inte hade några smycken på sig, men med tanke på att mina fingrar hade svällt av kortisontabletterna hade jag väldigt svårt att ens få av den, men med hjälp av mycket YES diskmedel och en hel del våld fick jag av mig den, och sen dess har jag aldrig kunnat ha den.
Jag gav det ca 6 månader innan jag insåg att det inte var värt det. Så jag, min lyckoost, fick välja ut en ny ring. Och jag har aldrig ångrat valet.
Nu i efterhand känns det avlägset att jag hade en tunn ring utan lite blingbling.
Man kan ju aldrig veta om jag kommer att svälla sådär igen, men nu är den nya ringen lite tjockare vilket kommer att göra det lättare att förminska (eller förstora) den. Men nu blir det ingen ny förlovningsring om jag får bestämma, men i framtiden kommer det kanske en kamrat till den. Man kan ju alltid drömma!
2 kommentarer:
Oj av tiden går, redan ett år sen! Förstår att du är supernöjd för den är såå vacker! Och tycker också att den ska få en kompis ;)
Anna: tiden går fort när man har roligt haha. Bra att jag har någon som håller med mig på den punkten :p
Skicka en kommentar