Veckorna innan bröllopet var jag jättenervös. Men under sista veckan var det som om att jag åt lugnande (men det gjorde jag ju naturligtvis inte). Jag var lugn som en filbunke, och de små missödena innan lördagen brydde jag mig inte så värst mycket om, för "det fixar ju sig".
Jag sov jättebra den sista veckan och likaså natten innan. För att vara säker på att inte behöva stressa klev jag upp kl 07, tog en snabbdusch och åt frukost innan Linda kom för att börja med mitt hår. Sen tog Sofie över och rätt som det var så var fotografen hemma hos mina föräldrar.
När vi fotat klart hemmavid åkte vi till stan för att hämta buketten för att sen åka till studion för mer fotografering. Jag var fortfarande lugn och väldigt förväntansfull angående fotograferingen.
När studiobilderna var klara hade vi fortfarande mycket tid över så Andreas pappa som var vår chafför skjutsade oss runt för utomhusfotograferingen.
Innan vigseln började hann vi med att bli fotade vid 4 olika platser innan det var dags att åka mot kyrkan.
Jag var fortfarande stencool, och när vi väl stod i vapenhuset som nervositeten slog till.
Hur skulle jag klara av att gå mot altaret med tårar rinnande?
Men det gick jättebra, och jag är så stolt över mig själv att jag höll mig cool vid löftena.
Jag kunde tala tydligt utan gråt i halsen och likaså var det för Andreas. Men när väl solosångerna om kändes det som om vi grät floder för att i nästa stund hämta oss igen.
Vi är jättenöjda med vigseln och allt var så vackert :)
Nu väntar vi på att få fotot i tidningen och välja ut bild för tackkort, och sen är bröllopet ett underbart minne för livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar