Nyköpt och snart har jag läst ut den. Jag läser i bussen till och från jobbet och när jag ska gå och sova och jag har svårt att slita mig ifrån den.
Siri är en av ungdomarna som överlevde terrorattcken på Utöya och har nu skrivit en bok tillsammans med sin pappa.
Jag minns den dagen såväl. Vi bodde ute i stugan för att min syster hade precis fyllt 30 år. I stugan har vi inte så många tv kanaler och tvn är inte alltid prioriterad då vi är där ute (för min del), så när syrran bad oss läsa på text-tvn förstod jag inte vidden av det hela.
Det var extrainsatta nyheter om dåden och ungdomar stod och kramade om varandra i gula sjukhusfiltar. Jag förstod inte riktigt hur stort det var förrän lite senare och jag kunde inte slita mig frn tvn den kvällen.
Det är en viktig bok men jag har börjat drömma lite mardrömmar sen jag började läsa den och jag kan inte föreställa mig hur det var för de barn och ungdomar som tvingades genomlida denna oerhört hemska mardröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar