Läkarbesök & barnkalas

Imorse ringde läkaren och sa att hon ännu inte fått provsvaren från i tisdags, så besöket kanske skulle flyttas fram. Men som tur var så ringde hon nån timme senare och jag fick då beskedet att provet inte visade på några maligna celler i lymfkörteln. Satt på bussen då jag fick samtalet, så det var en lättnandes suck.

Efter praktiken åkte jag dit men självklart fick jag vänta läänge innan det blev min tur. Hade tagit med mig ett block med frågor som vi skulle ställa till henne. När vi var klara gick vi och hämtade ut medicinerna. Fick med mig kortison och nån medicin för magen, som kan bli påverkad av kortisonet.
Så från och med imorgon ska jag äta 13 tabletter per dag och om 2 veckor blir det ca 15-16 st och sen allt eftersom ska det trappas ner. Nu kommer det att bli en lång period med ständiga läkarbesök och prover. Men man måste göra allt för att bli kvitt detta.

Kl 16 skulle vi på kalas hos grannen, då deras son fyller 3 år idag. Med 10 minuters marginal hann vi hem o fixa till oss.
Och där fick vi en massa fika. Grannens syster ska gifta sig till sommaren så vi följde med henne efteråt för att kika på en klänning. Butiken ska stängas så nu var det rätt tunt med klänningar, men hon hittade den hon ville ha. Lucky her!!

Klänningarna som fanns kvar var inte direkt i min smak, men denna var väl nära. Och man får väl drömma ;)

Lymfkörtel biopsi

Nu är det äntligen gjort.

Var inte så nervös här hemma imorse, men då jag närmade mig Röntgenavdelningen så kände jag hur det vred till sig. Men det måste ju göras.Fick komma in på en gång och läkaren gjorde först ett ultraljud. För att se var han skulle sticka.

Sen lade han på ett Emla-plåster som jag tagit med mig, och då fick jag gå tillbaka till väntrummet och sitta där medans plåstret började verka.

Efter ca 50 minuter fick jag komma in igen. Tog av mig tröjjan och la mig på britsen.

Nu gjorde han ett nytt ultraljud medans sjuksköterskan började förbereda för ingreppet. Fick ha ett sån där grönt sjukhuspapper på bröstet.

Råkade se själva sprutan, på den satt det en stor tub och en slang. Frågade genast om dom skulle ta mycket. Det skulle dom inte.

Jag låg och blundade hela tiden och koncentrerade mig på andningen, och efter en stund så stack han mig och jag hörde hur han pumpade med tuben några ggr.

När han tog ut nålen frågade jag om han var klar, men även då fick jag ett nej.

Dom skulle nämligen ta 3 stick, för att få så många prov som möjligt att kunna testa.

Så det var till att blunda igen och invänta nästa stick. 2:a sticket kändes mera och jag var glad när den gången var slut.

Sen grejjade han med ultraljudet lite till och aj vad det gjorde ont :-o men han höll till vid nyckelbenet och strök den där fram och tillbaka.

När allt var klart torkade dom av mig och satte på ett plåster. Sen fick jag även se proverna som låg på brickan, och det var inte mycket. Själva pumpandet var för att få ut vätska.
Och nu såhär efteråt kan jag säga att det gjorde ondare av att få ultraljudet över nyckelbenet än själva stickena.

Men jag var väldigt öm en timme efter,men nu börjar det att släppa lite.

På torsdag får jag svar så nu får man gå och gruva sig om det, även fast sannolikheten är större att det är pga inflammationen och inte något malignt.

Imorgon ska jag träffa en kompis som jag inte träffat på länge och då ska jag unna mig något för att jag varit så duktig idag :)!

Grattis också till Kronprinsessan Victoria och hennes Daniel, som äntligen ska förlova sig. Det var på tiden. Nu är det hennes tur!!

Besök av familjen

Ja dom kom ändå.

Det var ju lite osäkert igår eftersom det kanske skulle bli dåligt väder. Men så blev det inte. Mamma träffade jag i slutet på januari men resten av familjen har jag inte träffat sen efter nyår, så det var uppskattat att dom kom.

Min älskade systerdotter fick massor med kramar och pussar under dagens gång.

Det är ju helt otroligt hur mycket man kan älska en person.

När dom kom fick jag denna teckning av henne. Bilden är väldigt lik mig ;-)!

Hennes andra moster får säkert en hon också,bara hon kommer upp :)!

Då vi har ett badkar ville hon gärna hoppa i och då förhörde jag henne på gångertabellen, dom håller ju på med 3ans tabell i skolan nu men jag frågade henne om 4ans också hehe.

Jag tyckte väl inte direkt om matten då jag gick i skolan,men jag hoppas att hon kommer att göra det.Nångång ska väl trenden i vår familj brytas hehe.

I senaste "Greys Anatomy" handlade det bl.a om en tjej som kom in med okänd magproblem. Hon hade Candida Albicans, precis som jag haft. Been there, dune that liksom!

Börjar dock bli lite nervös nu inför tisdagen, även fast jag vet att det kommer att gå bra!

Annars händer det inte så mycket ikväll, mer än att jag ska se på "Mia & Klara" och "Bones".

Städa bör man...

Idag är man ensam. Gubben jobbar och jag underhåller mig själv genom att städa. Ni vet "städa bör man, annars dör man"?!

I det här hemmet är det snarare "städa bör man, annars gör mamma det". Ska få besök imorgon av familjen, eller ja av mamma och pappa iaf.

Hoppas att systerdottern följer med för nu var det allt för länge sen jag såg henne sist.

Men för att komma till saken, så fort min mor kommer hit börjar hon att städa, trots att man gjort sitt bästa innan och städat det som man orkat. Minsta lilla fläck ser mamma och hon är igång.

Min pappa lägger sig i soffan o läser tidningen och somnar ganska snabbt.

Syrran läser mina tidningar och systerdottern klagar på att det inte finns några leksaker här. Ett typisk besök.

Har inte nämnt min andra syster, men hon bor så långt bort och jag har hört att hon inte gärna åker hit upp ;), för långt norrut eller nått sånt :p! Så hon kan inte åka hit bara sådär.

Går och väntar på att jag ska få pengar från FK. Mitt ärende skulle omprövas och för det behövdes ett nytt läkarintyg, och min läkare skrev för tunt så det tog hur lång tid som helst innan FK kunde göra ett beslut.

Har varit utan pengar nu i en månad, så snåltarmen har fått komma fram.

Men nu vet jag iaf att jag är beviljad och jag borde få pengarna retroaktivt snart.

Har någon sett erbjudandet från EXPERT?? Canvas 50x70 cm för halva priset,kanonpris, så till veckan ska vi slå till, men måste bara hitta rätt motiv först.

Måste kanske sätta igång nu, nu då jag är ensam och har datorn för mig själv länge.

Bjuder på lite bilder. Har man inget att berätta får man visa istället ;)!Det står lite stilla på bildfronten just nu, för -20 är inget direkt väder jag vill vistas ute i en längre stund .

Ännu mer väntan...

Fick en akuttid till onkologen idag.

Först fick man rabbla upp en massa som kändes lite onödigt och efter det skulle hon känna och klämma.

Förra veckans undersökning visar att en lymfkörtel vid inflammationen har förstorats, men hon kunde inte känna det då hon klämde.

Så hon ringde till Röntgen men dom hade inte tid förrän på tisdag,och dom är välinformerade om att jag är nervös.

Lymfkörteln var 13x25 mm, och hon sa att normalt ska den vara kring 1 centimeter,men att det ändå inte kändes som något farligt. Att jag inte hade några andra abnormaliteter var också bra.

Men man måste undersöka detta, och det enda jag kan tänka på är leverbiopsin som gjordes 2005 och som ännu spökar i mitt huvud.

Lymfkörteln som dom ska ta cellprov på ligger vid vänster sida av halsen,det finns något fint namn på det men hur lätt är det att komma ihåg?

Annars så börjar Greys Anatomy ikväll, alltid nått att se fram emot :)!

sjuk eller sjuksjuk?

Var hos läkaren idag, och självklart följde Andreas med.
Så fort vi kom in till läkaren ville hon prata om skiktröntgen som jag gjorde förra veckan.
Dom hittade något mer än inflammationen.

Det kändes genast så allvarligt. Dom såg nämligen en förstorad lymfkörtel bredvid inflammationen. Så hon hade kontaktat Onkologen för att diskutera saken.
Det finns 2 alternativ, det ena är att:

- inflammationen har gjort så att lymfkörteln blivit stor
eller
-det är en lymfom, antingen god- eller elakartad.

Men ultraljudet och skiktröntgen visar ju att det är TA. Så sannolikheten för alt2 var inte stor. Men nu har jag fått en akuttid imorgon redan för att ta reda på vad det är. Hur cellerna ser ut.
När hon först berättade detta så var det enda jag tänkte på var "cancer,cancer,cancer".

Men när hon kände på lymfkörtlarna i december kände hon ingenting, så detta borde ha kommit nyligen. Hon kände lite till och kunde heller inte märka något speciellt.
Jag gick dit i dag i tron att jag skulle få börja medicineringen Nu, men först måste jag göra denna biopsi, och först efter det ska jag köpa dyraste kortisontabletterna.

Nästa gång vi träffar läkaren kommer jag få en bunt med papper att läsa på. Ställde lite frågor angående kortisonen och fick bla som svar att jag ska börja äta 12 tabletter(!) om dagen, ca 50mg.

Något liite positivt var att sänkan gått från 50 till 40 och snabbsänkan från 80 till 77. Och att järnvärdet stigit från 101 till 105.
Har sån huvudvärk just nu, efter dagens lilla störtskur i tårkanalerna. Även fast jag vet att det inte behöver betyda något så är jag ändå så ledsen och kräkless på att behöva genomgå fler jobbiga undersökningar. Biopsier för min klingar inte gott.

Men jag ska försöka tänka positivt o se att dom faktiskt gör något nu och inte bara står där handfallna.
Nu får jag hålla tummarna att allt går bra, och att jag inte ska ha så mycket smink på mig imorrn som irriterar ögonen när nästa störtskur kommer hehe.

En present

Jag var ledig från praktiken i fredags så när jag kom dit idag hade jag fått en present.

Fick den av en pojke som nyss slutat ochskulle börja i en ny skola. Blev väldigt glad.

En liten spegel som är lätt att ha med sig i handväskan. Den är köpt i Kina också.

Efter praktiken åkte jag för att ta blodprov och då jag väntade på bussen så mötte jag en annan pojke som började en ny skola denna termin.

Jag har alltid ansett att vi bor tryggt, och det gör jag i viss mån fortfarande, men bara på 1 dag skedde det ett knivslagsmål inte så långt härifrån och ett försök till självmord lite närmare, så polisen var i området från morgon till kväll.
Ikväll ska jag se 183 dagar, tänkte ge det en chans. Imoegon ska jag till läkaren så jag uppdaterar mer då.

Ännu en blogg...

Efter många om och men beslutade jag mig för att börja blogga.
Det är först nu som jag känner att jag har något att skriva om.
Har efter många år fått diagnosen Takayasus Arterit, som jag kommer att skriva en del om.

Jag och min sambo träffades november -00, han var 18 och jag var 16.
Efter 4 år så blev vi både sambos och förlovade.
Vi firade ganska nyss 8 år.
Det är han som varit med mig om allt. Det är hans axel jag gråtit ut hos,och det är han jag kan berätta allt för.

Den här bloggen är väl egentligen tänkt för mig både som lite terapi och även lite som en fotoblogg.
Det som mitt liv kretsar kring,antar jag.

Jag blev sjuk samma dag som avslutningen i 2an på gymnasiet. Fick feber som inte ville ge med sig. Sen blev jag bra för att någon vecka senare få feber igen.
Denna gång höll sig febern i 8 veckor. Fick antibiotika och fick uppleva 2 friska veckor innan skolan började.

Nästan på en gång på höstterminen började jag att spy.Så fort jag kände lukten av mat, doften av parfym eller odörer. Efter någon månad började min familj att undra, och nej,jag visste inte varför jag spydde,men det dom antydde var det verkligen inte.

På sjukhuset kunde dom inte se vad som var felet, och jag kan väl inte säga att dom gjorde så mycket heller.
När det närmade sig jul tog mamma mig då till en alternativ läkare, som håller på med naturmedicin. Efter undersökningen sa han att jag hade Candida albicans i tarmen.

Alla har vi bakterier och svampar i tarmen,men då jag tog antibiotikan under sommaren så ställde den till mer än vad den hjälpte,och därför var svampen i magen angripen.

Den levde alltså på det socker jag åt. En snickers mådde jag jättebra av, men det är ju dåligt socker. Åt jag vanlig mat så spydde jag,för då fick den inte i sig rätt sorts socker som den behövde.
Där och då fick jag sluta upp med att äta allt som innehöll: socker,mjöl,mjölk och jäst. Och det skulle jag göra tills att svampen blivit mindre.
Lagom till studenten blev jag friskförklarad,men bara någon vecka efteråt fick jag en oförklarlig värk i höger knäskål. Studenten kom och gick och jag skulle börja sommarjobba i en Måleributik.
Jag hann bara vara där i 3 veckor innan kroppen sa stop.
Under den tiden hann värken sprida sig från knäskålen ner till foten, började använda kryckor,men då fick jag även värk i andra benet.
Fick då stödja mig med mina armar för att ta mig fram och tillslut hade jag ledvärk i varenda led i hela kroppen.

Efter många turer på vårdcentralen så bestämde vi oss för att uppsöka akuten och där tog dom mig inte riktigt på allvar,men då blodprovet kom tillbaka ändrade dom åsikt. Då skulle det diskuteras om jag skulle vara dagpatient på ett sjukhus eller ett annat.

Fick det alternativ som låg närmast hemmet,och i den stad jag och sambon nu bor i.
Jag var liggandes mest hela sommaren,och det värkte 24 timmar om dygnet, men efter 3 besök,medicin och vila under de närmaste 2 månaderna försvann värken.
Nu skulle jag vara sjukskriven 1 år innan jag flyttade hit.

Det var tänkt att jag skulle börja plugga,men helt plötsligt sa min kropp nej. Blev återigen sjukskriven och fick sen arbetsträna på ett dagis. Den tiden gjorde att jag psykiskt mådde mycket bättre. Men hälsan blev sämre. Blodprover hit och dit.
De dåliga levervärdena tvingade mig till att genomgå en leverbiopsi, som jag aldrig,aldrig , aldrig mer tänker tvingas göra om.
Men där hittade dom inget speciellt. Vid denna tidpunkt hade jag fått byta avdelning, från Reumaten till Medicin, och nu skulle jag genomgå en koloskopi.

Inget där heller kunde dom hitta. Men en sak var säker, min sänka visade ju faktiskt att något var fel. Var fortsatt sjukskriven ett bra tag framöver,men nu(2007) var det dags att börja arbetsträna igen. Men en influensa ledde till luftrörskatarr och jag blev inlagd på sjukhus. Och där var jag fram och tillbaka från februari till slutet på april. Så nu skulle jag vila igen.

Men det ingen sa var att man efter en luftrörskatarr, så kunde man få lungsäcksretningar. Det fick jag själv upptäcka en sommarkväll då jag satt och såg på tv. Helt plötsligt högg det till och jag kunde knappt andas. Men det var bara att hålla ut för dagen efter skulle vi åka hem och hälsa på föräldrarna. Men nästan på en gång åkte vi till akuten i min "hemstad".

Fanns inget dom kunde göra mer än att ge mig alvedon och det fick jag dras med de följande veckorna.

2008 kom och nu skulle jag äntligen få börja arbetsträna. Fick vara på ett nöjesmagasin,som är en gratis tidning i stan. Där var jag till april då dom skulle byta lokal och sen sökte jag en ny plats, som jag fick vara på till oktober.
Nu började det se ljust ut, orken började komma. Men bara en vecka efter avslutad praktik fick jag feber. Efter 1 veckas plågande uppsköte jag akuten och blev inlagd på en gång.
Men där trivdes jag inte alls, febern steg och psykiskt mådde jag sämre. Dom stack mig 21 ggr på 5 dagar varav 11 var lyckade blodprov. Men inget fel kunde dom se,förutom att sänkan låg på 100 (ska vara under 10) och järnvärdet låg på 93 (ska vara minst 120).
Efter kapselendoskopin ville jag åka hem, då jag ändå inte fick något mot febern så kunde jag lika gärna vara sjuk hemma,så jag skrevs ut. Fick antibiotika men dom hade inte listat ut var problemet låg.

3 dagar efter hemkomsten kom mina föräldrar upp. Den morgonen vaknade jag med en smärta i båda vaderna. Framåt kvällen kunde jag inte gå. Dagar senare låg jag och vred mig av smärta och det skulle dröjja 26 dagar innan jag fick en remiss till Reumaten, men väl där så var vadsmärtorna borta.Nu hade jag två läkare. Den ena ville att jag skulle genomgå ett ryggmärgsprov,medan den andra sa att vi kunde ta de lättare proven först.

Nu blev det november och jag fick börja en ny praktik.
och samtidigt var jag på sjukhuset och tog blodprover osv, och det var här man började nysta ut garnet.
Sen blev det jul och jag fick lov från praktiken, nu skulle jag hem till mamma o pappa och bli ompysslad och vila.
När jag sen kom tillbaka insåg man att man inte hörde pulsen lika bra på min vänstra arm som den högra, så jag fick genast en remiss för ultraljud på arm- och halsvener.

Och där fick man äntligen Bingo! Man såg en inflammation i en kärlvägg, och nu har jag fått diagnosen Takayasus Arterit, inflammation som angriper blodkärlen.

Det är en ovanlig sjukdom här i Sverige och på tisdag då jag ska träffa läkaren ska jag ta med mig penna och papper där jag ska skriva ner massa frågor.
Det där ryggmärgsprovet blir nog inte av ;-)!!